Kort om depression

Biologisk orsak:
Nedsatt produktion av monoaminer (serotonin, dopamin och noradrenalin) i Centrala NervSystemet (CNS). Vissa somatiska, d v s kroppsliga, sjukdomar och läkemedel kan också leda till depressivitet.

Psykosociala orsaker:
Akut och kronisk stress vid exempelvis separationer, arbetslöshet, mobbning, sömnsvårigheter etc.

Allmänt:
Vissa depressionsformer har ärftlig tendens.
Alkoholöverkonsumtion är en direkt depressionsframkallande orsak.

Symtom:
 nedstämdhet
 trötthet/energibrist
 förlorad självkänsla (låg självkänsla)
 sömnproblem
 minskad lust att göra saker som man vanligen tycker om
 svårigheter att ta itu med vardagliga aktiviteter
 social isolering
 betydande viktnedgång eller viktuppgång
 koncentrationssvårigheter
 hopplöshetskänsla
 pessimistisk framtidssyn
 självmordstankar
 skuldkänslor.

De diagnostiska kriterierna för Egentlig depression enligt DSM-lV är:

A. Uppvisande av minst fem av följande symtom under en och samma två veckors-period där minst ett av symtomen nedstämdhet eller minskat intresse/glädje måste föreligga.

1. Nedstämdhet
2. Klart minskat intresse/minskad glädje
3. Betydande viktnedgång eller viktuppgång, >5%/månad
4. Sömnstörning varje natt
5. Psykomotorisk agitation eller hämning
6. Svaghetskänsla eller brist på energi
7. Känslor av värdelöshet eller skuldkänslor
8. Minskad tanke- eller koncentrationsförmåga eller obeslutsamhet
9. Återkommande döds- eller självmordstankar, självmordsplaner eller självmordsförsök.

B. Symtomen uppfyller inte kriterierna för blandepisod mani/depression.

C. Symtomen orsakar lidande eller försämrad funktion i arbete, socialt eller i andra viktiga avseenden.

D. Symtomen beror inte på direkta effekter av substans (missbruk) eller av somatisk sjukdom (se Differentialdiagnoser).

E. Om det föreligger en sorgereaktion skall symtomen ha varat längre än två månader efter en närståendes bortgång eller karaktäriseras av påtaglig funktionsförsämring, sjuklig upptagenhet av värdelös-hetskänslor, självmordstankar, psykotiska symtom eller psykomotorisk hämning.

För melankoli gäller att något av följande symtom uppträder under den svåraste perioden i den aktuella episoden:

A. Oförmåga till lust/glädje eller oförmåga att reagera på vanligtvis positiva stimuli.

B. Dessutom måste tre av följande symtom finnas:
 nedstämdhet med distinkt kvalitet
 nedstämdhet som är värst på morgonen
 tidigt uppvaknande
 stark psykomotorisk hämning eller agitation
 betydande aptitlöshet eller viktminskning
 överdrivna eller obefogade skuldkänslor.

 Kroppsliga symtom som yrsel, huvudvärk, diffusa mag-/tarmbesvär och svårpreciserade smärtor kan ibland dominera. Inte sällan åtföljs depressionssymtomen av oro och ångest.

 Ofta förlångsammade rörelser och så kallad trög tankehastighet.

 Somatisk utredning!

Självskattningsskalor (som patienten fyller i innan samtalet med läkaren) ökar chansen för upptäckt av depression.

Skala ägnad för läkarens uppföljning av behandling är bland annat MADRS.

Utredning sjukhistoria (Anamnes), somatiskt (kroppslig), psykiskt och neurologiskt status. Lab-prover för depression.

Vissa kroppsliga sjukdomar kan ge depressiva symtom. Till exempel endokrina sjukdomar såsom diabetes, hypothyreos, hyperthyreos, hypoparathyreos, hyperparathyreos, pancreastumor, vitamin B12/folsyre-brist, Parkinsonism (obehandlad), Wilsons sjukdom.

Behandling:
Omhändertagande med psykosociala stödåtgärder. Farmakologisk behandling och psykoterapi (kognitiv terapi/kognitiv beteendeterapi).

Vid medicinering rekommenderas främst de nya läkemedlen av typ SSRI. Numera finns det även andra moderna alternativ som Remeron, Zoloft, Cipramil, Efexor med flera.

Behandlingstidens längd är individuell, för en person med förstagångs-insjuknande bör behandlingstiden vara minst sex månader. Vid återkommande depressioner övervägs långtidsbehandling under flera år. Läkarkontakterna styrs av hur patienten svarar på insatt terapi.

För att minimera utsättningssymtom och för att tidigt fånga upp återfall av depressionen bör stödkontakt ske i samband med nedtrappning och utsättning av behandling.

Motion har visats ge såväl antidepressiv effekt som förebyggande effekt mot återfall.