• Hög överkonsumtion av alkohol föreligger vid konsumtion >210g/vecka för män och >140g/vecka hos kvinnor.
• I Sverige uppskattas cirka 400.000 män och 100.000 kvinnor vara alkoholberoende
• 5.000-7.000 dödsfall/år beräknas bero på alkohol.
• Alkoholrelaterade kostnader för samhället uppskattas till
100 miljarder kr/år.
• Alkoholkonsumtionen på jorden har ökat med drygt 20% för personer mellan 16-24 år, åren 1992-94.
• Socialt fungerande högkonsumenter med inget eller ringa beroende svarar för en betydande andel av de alkoholrelaterade problemen i Sverige.
• Studier i Sverige visar att andelen högkonsumenter i åldrarna 50-70 år uppgår till 15-20% av befolkningen
• I 10% av fall där patienter med alkoholanamnes sökt den öppna sjukvården, penetreras ej alkoholproblematiken
• 90% av all alkoholkonsumtionen sker av socialgrupp 3 som har problem med arbete och bostad.

Total konsumtion av alkohol
• Frankrike toppar listan, levercirrhos vanligt
• Sverige nästan sist i listan.

Några begrepp om alkohol:
• kronisk alkoholism
• alkoholmissbruk
• periodiskt alkoholmissbrukande
• alkoholöverkonsumtion.

Anamnes:
• somatiska (kroppsliga) sjukdomar:
• hematom, subduralhematom
• lobär lunginflammation
• Högt BT i medelåldern
• ledbesvär, ryggbesvär
• magbesvär/magkatarr
• upprepade skador
• långvarig bensodiazepin-konsumtion.

Kompletterande prover

Missbruk av alkohol leder till:
• kontrollförlust
• minnesluckor (black-out)
• ”återställarbehov”
• toleransökning
• abstinenssymtom
• fortsatt drickande (man kan ej sluta) trots skada och obehag.

Alkoholmissbruk leder till:
1. medicinska problem
2. psykologiska problem
3. sociala problem

• En patient som har 1.5 promille alkohol i blodet och beter sig oberusad, har alkoholtolerans
• alkoholhalten sjunker med i genomsnitt 2-3 ml/l, d v s med 0.10-0.15 promille/timme. Men hos många alkoholister sker denna process snabbare.

Abstinenssyndrom:
• predelirium
• abstinenshallucinos
• delirium tremens
• delirium tremens med opistotonus.

Abstinenssymtom:
• ångest
• svettningar
• tremor
• sömnsvårigheter
• oro
• rastlöshet.

Alkoholorsakade akuta katastroftillstånd:
1. alkoholintoxikation
2. hypoglykemi
3. epileptiska anfall
4. delirium tremens (DT)

Delirium tremens (livshotande tillstånd!):
Långvarig alkoholkonsumtion, minst 75 cl starksprit/dag under 3veckor kan leda till delirium tremens som kännetecknas av:

1. synhallucinationer (synvillor)
2. hörselhallucinationer
3. högt blodtryck
4. hjärtklappning
5. hög puls, >120/min, rytmrubbningar
6. förvirring
7. motorisk oro
8. påverkat allmäntillstånd.

Risken för delirium tremens ökar vid tidigare delirium tremens såsom:

• abstinenskramper som är vanlig orsak till viss mortalitet
• hög puls 120/min
• vakenhetsnedsättning.

• Risken för DT är störst under 3:e abstinensdygnet. Patienten får ej lämnas ensam, i.v. heminevrin, vätskebalans, övervakning.

• Kroniska organskador:
• Leverskador
• magsår och magkatarr
• bukspottkörtelskador
• näringsrubbningar
• hjärtmuskelskador
• skelettskador
• skador på perifera nervsystemet
• cancer
• blodbrist
• eksem och infektionssjukdomar.

Psykiska sjukdomar p g a alkohol:
• depressioner (psykiska besvär; oro, sömnbesvär, darrningar, svettningar, ökad depression, självmord, ångest)
• alkoholdemens
• Wernike-Korsakow syndrom
• alkoholencelopati
• självmord ofta alkoholrelaterat
• trafikolyckor, våldsbrott, misshandelsfall är till 80-90% alkoholrelaterade.

Alkoholorsakad demens
Enligt de flesta studier är alkoholorsakad demens den vanligaste demensformen efter Alzheimer demens och multiinfarkt demens. Långvarigt alkoholmissbruk ger för tidigt åldrande och början till hjärnatrofi. Ökar med stigande ålder. Detta förklarar alkoholens neurotoxiska effekter på hjärnan som kan utvecklas till alkoholdemens.

Alkoholdemens är ett långsamt progredierande sjukdomstillstånd som kännetecknas av:
• psykomotorisk ”förlångsamning”
• bristande uppmärksamhet
• perseverationsbenägenhet
• bristande känslomässig kontroll
• desorientering (förvirring) och försämrat minne.
• demensen visar sig mer som en frontallobsbild med förändrad personlighet, än som en intellektuell reduktion. Tillståndet är delvis reversibelt.
• alkoholorsakad leverskada leder till störd hjärnfunktion och utvecklar s k leverencefalopati till demensen.
• demens hos alkoholister beror inte sällan på komplikationer till alkoholkonsumtionen såsom skalltrauma eller vitaminbrist.
• Korsakows syndrom beror på vitamin B1-brist som består av minnesstörning och avsaknad av sjukdomsinsikt.
• Vid behandling med tiamin framförallt i den akuta fasen kan tillståndet encefalopati gå i regress.
• Vid alkoholdemens förbättras de nedsatta hjärnfunktionerna betydligt under de första nyktra veckorna, därefter går förbättringen långsammare under flera månader, till och med år. Hjärnatrofi kan också gå i viss regress.

Behandling
1. inläggning, omhändertagande, hjälp
2. avgiftning
3. provtagningar, GT; ASAT, ALAT, CDT, MSV
4. behandling
5. uppföljning
6. alkoholsensibiliserande medel
7. antabus

Vid alkoholdrickande genom Antabus ==>
rodnad i ansiktet, magbesvär, kräkningar, svettningar, BT-fall, behandling i ett år. Campral i 12 månader, 10-12 ggr psykologkontakt, samtal. Vid blåsning i alkometer skall alkoholhalten i utandningsluften vara noll.

Narkotikamissbruk

Preparatöversikt, enligt WHO:

I Sverige fanns ca 15.000-17.000 tunga narkotikamissbrukare (i början 90-talet)

Narkotikaska preparat indelas i följande grupper utifrån dess effekter:
1. morfintyp
2. barbiturattyp, inklusive alkohol och bensodiazepiner
3. amfetamintyp
4. kokaintyp
5. cannabistyp
6. LSD-typ
1-2=>dämpande effekt
3-4=>centralnervsystem-stimulerande
5-6=>hallucinogener

Administrationssätt:
1. peroralt: amfetamin, opiater-kodein, metadon, doloxen, cannabis, haschte, haschkakor, LSD
2. rökning: t ex cannabis, opium, heroin, crack
3. sniffning: t ex lösningsmedel, heroin, kokain, amfetamin
4. injektion (ofta i.v.): t ex amfetamin, kokain, opium, morfin, heroin; mer sällan bensodiazepiner, barbiturater och alkohol.

Narkotika - ”missbrukarkarriär”:

1. Experimentfasen

nyfikenhet och nyväckt drogintresse, t ex genom:
• massmedias larmrapporter
• genetiskt eller socialt betingad predisposition för narkotikamissbruk, eller kanske en kombination av dessa
• förebilder - vanligt, ofta någon äldre kamrat eller idol
• övrigt

Det tar cirka 1-2 år från första gången man prövar i.v. missbrukbara droger innan man kommer över i det mer typiska stadiet, det s k kompulsiva stadiet.

2. Kompulsiva fasen

• det psykologiska beroendet ökar och för vissa droger, såsom opiater, utvecklas även ett fysiskt beroende. Detta leder till att den sociala funktionen sviktar - all tid går åt till avtändningar och jakt efter mera droger.

3. Ambivalensfasen

• Den destruktiva narkomantillvaron blir alltmer påtaglig. Det blir ett labilt läge med intensiva avgiftningsförsök omväxlande med återfall. Trots många återfall börjar narkomanidentiteten vackla och efterfrågan på vård ökar.

4. Behandlingsfasen

• försök till anpassning till en narkotikafri tillvaro. En ärlig motivation att lämna narkotikamissbruket växer fram.

5. Emancipationsfasen

• Narkomanidentiteten överges och behandlingsbehovet avtar. Dock kvarstår ofta under lång tid svårigheter för f d narkotikamissbrukare att inordna sig i samhället. Fenomenet beskrivs under benämningen ”marginalkonflikt”. F d missbrukare har en ökad sjuklighet och en ökad andel förtidspensionerade.
• amotivationssyndrom kännetecknat av apati, krympt intressesfär, nedsatt libido (sexuallust) och socialt tillbakadragande.
• det finns en större mängd cancerogena ämnen i cannabis än i tobak
• kombination av tobak och cannabisrökning ökar avsevärt risken för lungcancer
• missbrukaren av amfetamin äter hektiskt men planlöst, är ofta omdömeslöst aktiv. Orken tar slut, han hamnar i sömn i timmar, dagar, och äter sedan bulimiskt. Beteendet blir stereotypt ”pundigt”, t ex kan han städa timvis i samma låda eller upprepa samma serie meningslösa rörelser. Därefter kan beteendet övergå till paranoida reaktioner av förföljelsekaraktär, i vissa fall mot schizofreni bild

• muskelsvaghet, ökad uttröttbarhet
• infektionskänslighet
• tandlossning
• hjärt-/kärlpåverkan
• andningsdepression
• generella kramper
• AIDS
• leverskador
• sömnstörning, allmänt låg stresstolerans
• psykoser, självmord, olycksfall, mord, etc
• missbrukaren upplever sig som lugn, stillsam, i relativ psykisk balans (straight)??, lite somnolent, euforisk, likgiltig.
Efter 3-4 timmar inträder abstinensdysfori med sug efter en ny injektion analgesi

• mortaliteten ökar bland tunga drogmissbrukare, och är bland heroinister 60 gånger högre jämfört med motsvarande åldrar för övriga befolkningen.

Behandling
• metadonbehandling
metadon är en helsyntetisk morfinanalog, kan vid peroral tillförsel en gång/dag hålla abstinenssymtomen borta och möjliggöra rehabilitering.
Socialstyrelsen reglerar förutsättningarna.

Indikationer
1. Tung heroinmissbrukare
2. Ålder minst 20 år
3. Söker behandling frivilligt
4. Intravenös opiatanamnes på minst 4 år
5. terapiresistens vid traditionell behandling, d v s snabba återfall
6. abstinensbesvär vid intagning och opiatpositiv urinanalys
7. frånvaro av uttalat blandmissbruk.

• Behandlingen börjar efter en månads drogfri period
• Medicin tas dagligen
• en rehabliteringsplan upprättas
• 4 program; Uppsala, Stockholm, Lund, Malmö
• 500 personer ingår (år 1996)
• behandling pågår under 5-10 år
• uppföljning via öppenvård
• kostar mycket, men finns det finns även vinster.

Lagar om omhändertagande av missbrukare:
• Lagen om Psykiatrisk Tvångsvård, LPT, kom 1913
• Lag för rattfylleri kom 1930, på grund av att trafikolyckor började bli vanliga
• LVM - Lagen om Vård av Missbrukare kom 1982.
•
Kriterierna för LVM:
1. utsätter sig för fara psykiskt och fysiskt
2. uppenbar risk för att förstöra sitt liv
3. risk att allvarligt skada sig eller närstående.

LOB - Lagen om Omhändertagande av Berusande - ligger på gatan - tillnyktring - somatiskt och psykiskt inga större problem.

Referenser:
(Denna artikel är ett utdrag ur en föreläsning för studenter och poliser "Alkohol och Trafik", Luleå, 3-4 februari 1998, Dr. Djowan Sevinik)
1. Internmedicin, Lars Werkö, 1991
2. Psykiatri, Jan-Otto Ottosson, 1983
3. Läkemedelsbok, 1996-97
4. Psykiatri i fickformat, Lennart Wetterberg
5. Berörd psykiatri, Anders Andersson
6. Anteckningar från Medicinförfattningskurs, maj 1996, Lund,
Dr Djowan Sevinik
7. Underlag till demenssjukdomar, september 1994, Dr Djowan Sevinik