| Start sidan | Fråga Läkaren | Boka tid | Kontinuitet |   | Om Swedinterpsykiatri | Kontakt |
Fakta
Depressioner
Fobier
Psykosociala problem
Kognitiv inriktad samtalsterapi
Kriser
Psykoser
Råd om läkemedel
Samlevnadsproblem
Stressrelaterade problem
Tvångssyndrom
Ångestsjukdomar
Publicerad: 2004-05-09 12:47
Fobier (Social fobi, specifik fobi, mm)

Fobier (Social fobi, specifik fobi m m)

Allmänt
Anna Kåver, psykolog och kognitiv terapeut, beskriver i sin bok "Att känna sig granskad och bortgjord", vad social fobi är. Till exempel får social blyghet inte sammanblandas med social fobi.

För att ett tillstånd ska betecknas som social fobi …"krävs att rädslan är mycket stark och överdriven och att man ofta, nästan alltid, försöker att undvika att hamna i situationer med andra människor när det är möjligt."

Det kan tänkas att tvångs- och rituella handlingar, har haft ett överlevnadsvärde i människans tidigare primitiva kulturer. De människor som haft ett tvångsmässigt kontrollbeteende skulle exempelvis kunna haft större chans till överlevnad. Detta resonemang har visat sig kunna förklara varför vissa fobier är vanligare än andra. Det är bevisat att ormfobi, cellskräck, torgskräck, spindelfobi och höjdskräck lättare förärvas än många andra fobier. Förklaringen till detta skulle vara, att de personer som under årtusenden visat en naturlig ”fallenhet” för att undvika just dessa faror, lättare skulle ha överlevt. Man kan tänka sig, att människor med benägenhet eller stark önskan att exempelvis hålla sig rena under gångna årtusenden haft nytta och hjälp av detta beteende för sin överlevnad, de kunde på så sätt undvika och överleva svåra smittosjukdomar. Vidare, genom att dessa personer i större antal än de utan detta beteende överlevde, nedärvdes denna benägenhet för extrem renlighet till deras barn. På det sättet valdes dessa personer ut från generation till generation.

Bakgrunden till social fobi är som i så många andra fall mångfaktoriell, och Anna Kåver talar om en sårbarhetsmodell. I denna ligger såväl genetiska/biokemiska faktorer som miljöfaktorer, familj och kamrater. Ur evolutionär synpunkt är ångesten något nödvändigt för oss människor. Det är en drivkraft både för att kunna anta utmaningar och för att kunna undgå faror.

Människan är ett socialt djur och vikten av att tillhöra gruppen för beskydd och utveckling är livsnödvändig. Hos oss människor fungerar talet som ett signalsystem men också gester, minspel och kroppshållning ger signaler till andra människor.

Social fobi, skriver Anna, "..är ett uttryck för en rädsla för medlemmar av den egna arten."

Undersökningar pekar på att 10-13% av befolkningen kan sägas uppfylla kriterierna för social fobi, vilket gör denna diagnos till den vanligaste bland de personer som söker till psykiatriska öppenvårdsmottagningar. När en diagnos blir så stor rör det sig inte längre om psykiatrisk behandling utan tillståndet måste betraktas som ett folkhälsoproblem och angripas från flera håll och med många olika insatser.
Den som inte får hjälp i tid kan drabbas av andra sjukdomar som panikångest, depression och tvångsbeteenden. Rädsla för omgivningen leder ofta till beteenden som social isolering och missbruk.

Symtom
När en person med social fobi hamnar i fokus för andras uppmärksamhet, vid exponering, kan ångesten visa sig genom att man upplever ett kraftigt obehag. Man rodnar, stammar, svettas eller skakar; får darrningar och känner sig orolig. Man kan också få härtklappning, domningskänslor och yrsel.

Typiska tankar handlar om att ”jag gör bort mig”, ”tänk om det syns” och ”vad ska alla tro”.

Social fobi kan ge stora konsekvenser för personer som har det, både inom arbets- och privatliv. Det kan vara svårt att hitta ett arbete eftersom det oftast innebär att man ska kunna arbeta i grupp, använda telefon och träffa nya människor. Att studera kan vara omöjligt eftersom det innebär grupparbeten och redovisningar inför grupp. Eftersom man uppfattar sig själv som oduglig blir det svårt att flirta och ha intima relationer med andra. Många med social fobi lever därför ensamma eller med en dominant partner.

Social fobi har man om:
 Man känner ångest inför situationer då man utsätts för andras uppmärksamhet.
 Man rodnar och får darrningar i dessa situationer. Även andra symptom kan förekomma.
 Man inser att rädslan inför dessa situationer är överdriven, men den infinner sig ändå.
 Man planerar sitt liv för att undvika denna typ av situationer, eller uthärdar situationerna under svår plåga.
 Man hämmas i sitt sociala liv på grund av detta.

Om ovanstående punkter stämmer in på en bör man överväga att ta kontakt med en psykolog eller en psykiatrisk mottagning.

Specifik social fobi innebär att man känner ångest i situationer då man ska prestera något medan andra tittar på, till exempel hålla föredrag. Den sociala fobin yttrar sig främst i olika kroppsliga/fysiologiska reaktioner, beledsagat av negativa tankar och känslor samt flykt- och undvikande beteenden.

Specifik fobi: Specifika fobier (spindelfobi, ormfobi, hissfobi, flygfobi, höjdfobi) skiljer sig från övriga ångestsyndrom genom att de sällan medför annat än kraftigt obehag vid exponering för det fobiska stimulit och endast undantagsvis är invalidiserande. Nedärvda instinkter är en teori, annars är orsaksbanden fortfarande oklara. Vissa fobier kan vara spridningseffekter från mer generella ångestsyndrom.

Några specifika fobier:
Agorafobi – Torgskräck
Akrofobi – Höjdskräck
Androfobi – Sjuklig motvilja mot män
Antropofobi – Människoskräck
Araknofobi – Spindelskräck
Autofobi – Sjuklig motvilja mot att vara ensam.

Generaliserad social fobi innebär att man känner sig ångestfylld så snart man vistas bland människor.

Behandling
I första hand redkommenderas behandling med kognitiv beteendeterapi (KBT). I behandlingen ingår inslag av beteendetekniker såsom exponering, men man fokuserar också mycket på tänkandet, sokratiska frågor med mera. Detta leder i de allra flesta fall till regress av symtomen utan medikalisering. Den grundar sig i beteendeterapin, men har på senare år, sedan man börjat förstå tänkandets betydelse, anammat mycket av Becks kognitiva terapi. Man beskriver automatiska tankar, livsregler och scheman.

Anna Kåver beskriver hur videokameran är ett ovärderligt redskap i behandlingen av socialfobiker. I många fall är det första gången patienten kan se sig själv använda dessa säkerhetsbeteenden. En annan teknik är att använda olika former av exponering, dels i terapirummet inför terapeuten och/eller medbjudna kollegor, dels ute på stan i olika situationer, som patienten finner besvärliga.

Gruppbehandling av sociala fobiker: Att vara i en grupp tillsammans med andra personer med samma problem kan ge både stöd och nya infallsvinklar på ens problematik. Anna betonar att urvalet är viktigt vid gruppbehandling. Därför träffar terapeuterna alla patienter före gruppbehandlingen för att få en bild av problemet. Sessionerna brukar sträcka sig mellan 2 och 2 ½ timmar och en lämplig gruppstorlek är sex patienter. Man behöver vara två terapeuter, helst en man och en kvinna. Modellen för gruppterapin kommer från Richard Heimberg, en amerikan som arbetat framgångsrikt under lång tid med gruppbehandling av social fobi. Hans gruppbehandlingar pågår ca 12 gånger.

Farmakologisk behandling. Goda resultat vid social fobi har även erhållits med SSRI-preparat med behandlingstider om minst ett år innan utsättningsförsök.

Vid studier av kombination av terapeutisk och farmakabehandling har man inte kunnat påvisa bättre resultat jämfört med behandling av var och en för sig. I klinisk praxis menar dock Anna, att medicin kan vara ett hjälpmedel om patienten är djupt deprimerad och/eller har en så hög ångestnivå att exponering är omöjlig.
Undvik bensodiazepiner, risk för beroendeproblem!

Agorafobi är mer svårbehandlat. Remiss till psykiater rekommenderas.

Litteratur:
1. ”Social fobi. Att känna sig granskad och bortgjord.”
Anna Kåver, Cura 1999, ISBN 91-89091-12-4
2. Conny Thorsson, Bokrecention, Anna Kåver, Cura 1999, ISBN 91-89091-12-4
3. Tvångssymdrom, Av Dr Djowan Sevinik, psykjouren.com 2004
4. Nätet

 
| Start sidan | Fråga Läkaren | Boka tid | Kontinuitet |   | Om Swedinterpsykiatri | Kontakt |