| Start sidan | Fråga Läkaren | Boka tid | Kontinuitet |   | Om Swedinterpsykiatri | Kontakt |
Fakta
Depressioner
Fobier
Psykosociala problem
Kognitiv inriktad samtalsterapi
Kriser
Psykoser
Råd om läkemedel
Samlevnadsproblem
Stressrelaterade problem
Tvångssyndrom
Ångestsjukdomar
Publicerad: 2004-05-16 17:45
Ångestsjukdomar

Ordet ångest kommer från latinets angustia som betyder trånghet. Ångest är en naturlig reaktion vid hotande fara och har, liksom smärta, en överlevnadsfunktion och varnar oss för farliga situationer. Det är ett obehagligt, känslomässigt tillstånd som karakteriseras av stark rädsla samt oönskade och påfrestande fysiska symptom. Det är en helt normal reaktion på stress, men den blir patologisk när den inte står i proportion till påfrestningen, om den fortsätter efter att det stressande har försvunnit eller inträffar i frånvaro av en yttre påfrestning.
När man har svår ångest kan upplevelsen av trånghet ge upphov till känslor som till exempel att bröstet känns trångt eller att det känns som om man ska kvävas. Känslan av trånghet beror bland annat på att musklerna spänns och att hjärtat slår fortare.

Vissa ångesttillstånd är primära medan andra är sekundära till exempelvis missbruk eller långvariga stresstillstånd. Ångest är ofta symtom på underliggande depressionssjukdom.
Specifik form av ångestsjukdom som yttrar sig som minst tre panikattacker under en treveckorsperiod, dock ej i samband med fysisk utmattning eller livshotande situation. Tillståndet kan betecknas som lite av en ”trendsjukdom” vilket snarare ska ses som en glidning när det gäller språkbruk bland yngre patienter. En känsla av panik innebär således inte att man har paniksyndrom!

Generaliserat ångestsyndrom (GAD) finns hos nästan 5 % av den vuxna befolkningen (5% bland kvinnor och 4 % bland män).
Fobiska syndrom finns hos 2 % (2% bland kvinnor och 1 % bland män). Panikångest finns hos 1 % (1 % bland kvinnor och 1 % bland män). Tvångssyndrom finns hos 2 % (2% bland kvinnor och 1 % bland män.
Blandad ångest och depression finns hos 8 % av befolkningen (10 % bland kvinnor och 5 % bland män)
Genom en kombination av medfödd sårbarhet, specifika upplevelser under uppväxten och felinlärning kan ångesten stegras till sådana nivåer att den istället för att skydda oss, inskränker och till och med förlamar oss, i våra dagliga liv. Man talar då om sjuklig ångest som definieras och klassificeras i de olika ångestsyndromen. Till ångestsyndromen räknas paniksyndrom, agorafobi, social ångest, specifika fobier, tvångssyndrom, generaliserat ångestsyndrom och posttraumatiskt stressyndrom.

Svår ångest kan uppkomma såväl utan tydlig utlösande orsak som i anslutning till en livspåfrestning, till exempel en skilsmässa eller en anhörigs bortgång. En livshändelse kan utlösa eller förvärra ett sjukligt ångesttillstånd.
Det räcker alltså inte med att hitta en rimlig orsak till ett svårt ångesttillstånd, det avgörande för om man bör söka professionell hjälp är hur stort lidandet och funktionsinskränkningen är i det enskilda fallet.
Ångest och ångestattacker kan ingå som en del i de flesta psykiska sjukdomar, till exempel depression. Kroppsliga sjukdomar som cancer, astma, hjärtsvikt och kärlkramp kan också ge svår ångest.

Kraftig ångest kan uppkomma i samband med abstinensbesvär efter alkohol- eller läkemedelsmissbruk. Stor förbrukning av kaffe och cigaretter (eller andra former av nikotin) kan i sig utlösa ångestsymtom och sömnsvårigheter.

Ångest- Vad beror det på?
Ordet ångest kommer från latinets angustia som betyder trånghet. När man har svår ångest kan upplevelsen av trånghet ge upphov till känslor som till exempel att bröstet känns trångt eller att det känns som om man ska kvävas. Känslan av trånghet beror bland annat på att musklerna spänns och att hjärtat slår fortare.
Ångest drabbar alla människor, mer eller mindre
Ångest hör till livet och drabbar alla människor, mer eller mindre. För en del ger ångesten sig till känna ibland eller nästan aldrig. För andra personer kan ångesten vara intensiv med skrämmande och obehagliga upplevelser.

Ångest kan vara ett sjukligt fenomen, men det är också en del av det vanliga livet. Det finns heller ingen klar gräns mellan vad som är vanlig eller sjuklig ångest. Uttryck som spänning, ängslan, oro, skräck och panik kan inte skarpt avgränsas. De övergår i varandra.
Vanlig ångest – rationell ångest
Vanlig ångest, eller rationell ångest, kännetecknas av att det finns en uppenbar orsak till ångesten. Man kan till exempel känna ångest i samband med ett dödsfall, vid en olycka eller en skilsmässa. Man vet varför man har ångest, ångesten är rationell.

Ångest är en del av det livsnödvändiga alarmsystem som finns hos alla människor. Alarmsystemet behövs för att man ska reagera och agera när man utsätts för hot eller fara. Då aktiveras flera försvarsreaktioner och spänningen i kroppen höjs. Musklerna spänns, hjärtat börjar slå snabbare och adrenalin släpps ut i blodet.

Om alarmsystemet är igång och man reagerar aktivt, antingen genom att kämpa mot eller fly undan faran, får kroppen fysiskt utlopp för reaktionen och spänningen går över. Gör man däremot inte någonting aktivt för att förändra situationen finns spänningen kvar. Då kan man få olika kroppsliga symtom som till exempel hjärtklappning eller svettningar.

Den här alarmreaktionen styrs av det autonoma nervsystemet, den delen av nervsystemet som man inte kan kontrollera med viljan.

Alarmsystemet är olika känsligt hos olika människor. Är känsligheten för liten kan det hända att man underskattar hotfulla situationer. Har man däremot för hög känslighet i alarmsystemet kan larmets styrka bli för stor i förhållande till farorna. Då kan obetydliga impulser ge kraftiga reaktioner. Det kallas då för sjuklig ångest.

Ångest har alltså ett överlevnadsvärde för människan. Man brukar använda orden hemskt, otäckt och overkligt. Det beror på att man utsätts för så starka och ovanliga upplevelser i kroppen att man blir rädd för att man ska dö eller tappa förståndet. Den här starka rädslan kan finnas kvar under lång tid efter att man har haft en svår ångestattack.

vanliga symtom vid ångest:
Välavgränsade episoder av stark oro eller fruktan som ej beror på någon somatisk sjukdom och ej på drogmissbruk. Fråga aktivt om amfetamin, bensodiazepinabstinens, cannabis, alkohol.
Minst fyra av nedanstående symtom skall ingå, därav ett som tillhör de fyra första. Symtomerna skall ha kommit plötsligt, snabbt nå sitt maximum och hålla på minst några minuter.

1. Palpationer, bultande hjärta eller ökad hjärtfrekvens
2. Svettning
3. Darrning eller skakning
4. Muntorrhet
5. Svårighet att andas
6. Kvävningskänsla
7. Obehag eller smärta i bröstet
8. Illamående eller magbesvär
9. Känslor av yrsel, ostadighet, virrighet, svimfärdighet
10. Derealisation eller depersonalisation
11. Rädsla att förlora kontrollen eller sitt förstånd
12. Dödsångest
13. Frossbrytningar eller blodsvallningar
14. Parestesier (domningar eller klåda)

Den sjukliga, irrationella ångesten skiljer sig egentligen inte så mycket från den vanliga, rationella (verkliga). Man upplever samma känslor av spänning, oro, eller panik som om verklig fara hotade. Skillnaden är att man inte förstår varför alarmsystemet är igång. Därför är den irrationella ångesten mycket svårare att uthärda och det blir dessutom svårare att bearbeta problemen. Då skapas en ond cirkel. Man känner sig hjälplös och uppgiven och det kan i sin tur leda till ännu svårare ångest.

Symtomen vid ångest innehåller ett brett spektrum av känslor, alltifrån ängslan och oro till fruktan och panik. Ofta tillkommer kroppsliga symtom som andnöd, hjärtklappning, svettning, yrsel, illamående och muskelspänning. I förlängningen leder det till koncentrationssvårigheter, lättväckt ilska och sömnproblem.

Behandling
En förutsättning för behandling är en noggrann genomgång av symtom och sjukhistoria. Beroende på vad utredningen utmynnar i kan det blir fråga om specifik behandling av ett eventuellt ångestsyndrom.
Vid lindrigare, tillfällig ångest kan behandlingen utgöras av livsstilsförändringar, en avgränsad behandling med insomningstabletter och en stödjande samtalskontakt.

Egenvård
Egna åtgärder för att minska ångest kan vara:
-att normalisera sömnen, eventuellt med hjälp av receptfria rogivande tabletter från apoteket.
-dra ner på koffein (kaffe) och nikotin.
-undvika ”självmedicinering” med alkohol. Det ger lindring för stunden men förvärrar ångesten i längden.
Daglig motion, exempelvis en halvtimmes promenad varje dag.
Avslappningsövningar med stöd av kassettband eller CD.
Om egenvård inte räcker och du lider av stark ångest kan du kontakta din husläkarmottagning eller en öppen psykiatrisk mottagning.

Några vanliga ångesttillstånd:

Panikångestattack är en form av sjuklig ångest som kommer plötsligt och håller på minst några minuter. Panikattacken behöver inte ha något samband med någon speciell utlösande situation, utan inträffar spontant och utan förvarning.
Den hör inte heller ihop med ansträngning eller kontakt med farliga eller livshotande situationer. Därför förstår man många gånger inte att man har en panikattack. Den som en gång drabbats av en panikattack brukar långt senare minnas den mycket väl, eftersom den omedelbart väcker obehagliga minnen som känns i hela kroppen.

Panikattacker kan vara svåra att uthärda. Det kan kännas som om ångesten håller fast en i ett stryptag, hjärtat slår fort och man tycker att man har svårt att få luft.

Ångest för ångesten

Trots att en ångestattack ofta bara varar några korta ögonblick kan den vara så omskakande att man till varje pris vill undvika att den ska komma igen. Man gör allt för att undvika nya ångestupplevelser. Då kan man få ångest av att man är rädd för att få en ny ångestattack, så kallad förväntansångest.
Ångest kan ge ett undvikande levnadssätt
Svår ångest är ofta förenad med mycket skamkänsla. Man vågar inte berätta om sina besvär för någon. Man är rädd för att det ska hända igen när andra ser på. Man kan utveckla ett så kallat fobiskt eller undvikande sätt att leva. Det kan till exempel innebära att man undviker särskilda platser eller situationer som folksamlingar, köer, hissar, eller främmande människor.

Hjälp vid de första attackerna: Ju mer man undviker vissa situationer eller platser desto räddare blir man att ångestattackerna ska komma tillbaka. Man isolerar sig mer och mer. Därför är det viktigt att man får hjälp vid de första attackerna och att man får veta att de kraftiga, men ofarliga symtomen är normala effekter från det autonoma nervsystemet.

Om man har ångest kan det vara svårt att slappna av och komma till ro när man ska sova. Eller så vaknar man ofta på nätterna och får sömnen sönderhackad. Ångesten kan också påverka känslolivet och man kan ha lätt för att falla i gråt, bli otålig eller brusa upp. Man kan också bli rastlös och överaktiv.

Generaliserad ångest kommer eller förvärrar inte attacker som vid paniksyndromet utan är mer eller mindre ihållande och jämnsvår. Utöver symtomen som hör till en panikattacker kan följande ingå:

1. Muskelspänningar eller muskelvärk
2. Rastlöshet och oförmåga att koppla av
3. Otålighet, känsla att vara på helspänn och uppjagad
4. Klumpkänsla i halsen eller sväljsvårigheter
5. Överdriven reaktion på smärre överraskningar
6. Koncentrationssvårigheter
7. Ihållande irritabilitet
8. Insomningssvårigheter

Symtomen ska ha funnits i minst sex månader och ska ej bero på annan psykisk sjukdom eller drogmissbruk. Personen ska vara över 18 års ålder.

Posttraumatisk stress syndrom, PTSD: Människor som har upplevt en mycket skrämmande eller potentiellt farlig situation kan efter händelsen, ex krig, misshandel, blivit vittne på ett psykiskt eller fysiskt trauma osv, utveckla ett syndrom som kallas för posttraumatisk stress syndrom. Vissa av symtomen kan vara svåra att identifiera då de kan påminna om eller vara identiska med symtom som tyder på någon annan fysisk eller psykisk sjukdom. Dessa kan vara sömnlöshet eller någon annan sömnstörning, värk eller andra somatiska problem som yrsel eller mag- och tarmproblem.
Tillståndet ska ha föregåtts av yttre omständigheter som skulle vara plågsamma för de flesta människor. Återupplevande av traumat genom minnesbilder, drömmar eller associationer i aktuella situationer. Avtrubbad förmåga att reagera på eller intressera sig för omgivningen, med början efter traumat.

Minst två av följande symtom ska ha debuterat efter traumat:

1. Överdriven vaksamhet eller reaktion på oväntade yttre stimuli.
2. Sömnstörning.
3. Skuldkänsla för att ha överlevt när andra inte gjorde det eller för handlingar som var nödvändiga för att överleva.
4. Minnesstörning eller koncentrationssvårigheter.
5. Undvikande av aktiviteter som uppväcker minnet av traumat.
6. Symtom förstärks av händelser som symboliserar eller liknar traumat.

De vanligaste tecknen på posttraumatisk stress är dock att man har känslan eller erfar att man upplever den obehagliga händelsen om igen. Detta kan upplevas såsom att man ser sekvenser från händelsen som klipp från en film; som lukter, ljud eller bara tankar. Vanligtvis kommer dessa flashbacks utan förvarning och utan att man kan kontrollera dem.
Mardrömmar och störd nattsömn med minnen från den traumatiska händelsen.
Extrem spänning, ångest eller irritabilitet.
Ett undvikande av vissa miljöer, situationer eller personer som en konsekvens av den traumatiska händelsen.
All konfrontation med händelsen skapar ångest och själslig smärta.
Man har svårt för att lita på andra människor och undviker sociala aktiviteter; känner skuld och skam ( t ex för att någon annan dött och du fortfarande lever.).
Ångest är en naturlig reaktion vid hotande fara och har, liksom smärta, en överlevnadsfunktion och varnar oss för farliga situationer.
Status
Normalt somatiskt status men rikligt med symtom enligt ovan i psykiskt status. Ofta sekundär utveckling av psykiska tillstånd som egentlig depression, panikångest, generaliserat ångestsyndrom, specifika fobier, somatiseringssyndrom, missbrukssyndrom m fl.

Utredning
Anamnes, somatiskt- och psykiskt- och neurologiskt status, lab: Blodstatus, tyreoidea prover, leverprover, B-glukos, njurfunktionsprover, elektrolyter.

Viktigt att tänka på
Hypertyreos, hyperparatyreoidism, diabetes, missbruk, depression, feokromocytom (tumör vid binjurebarken).

Behandling
Farmakologiska, psykologiska, fysioterapeutiska och psykosociala metoder. Farmakologisk behandling har effekt på psykiska överretbarheten och på komorbida depression och ångesttillstånd. Psykologiska behandlingar fokuseras på återupplevande och undvikande symtomen. Kognitiv beteendeterapi och EMDR (Eye Movement Desensitization and Reprocessing) har bevisad effekt. Gruppterapeutiska tekniker liksom dramaterapier kan vara av värde.
Sjukgymnastik användes för att minska spänningar och psykosomatiska symtom. Psykosociala metoder används för rehabinsatser och för påverkan och undvikandesymtom.

Kleptomani har alltså stora likheter med alkohol- och narkotikamissbruk. Kleptomanen känner lust, tillfredsställelse eller lättnad under själva stölden på samma sätt som shoppingmissbrukaren får en kick av att handla. Kicken handlar om att belöningscentrum i hjärnan stimuleras av signalsubstanser. Om kleptomanen mår psykiskt dåligt och har en ökande inre spänning känner hon ett tvång att stjäla för att komma tillrätta med sin ångest. Kvinnliga kleptomaner stjäl mycket mer dagarna för mens.
Kleptomanen är inte ute efter att tjäna pengar på det stulna. Om man säljer stöldgods handlar det inte om kleptomani vid försäljningstillfället, men stölden kan ändå vara orsakad av kleptomani. Forskningen säger att kleptomaner gör det för spänningen, inte för att tjäna pengar.
Pat med kleptomani behöver kvalificerad hjälp med sin ångest och att omgivningen talar ärligt och öppet med dem och sätter tydliga gränser för dem innan polisen gör det.

Psykoterapin, vid kleptomani, hjälper patienten att konfronteras med sin psykiska smärta och hon får hjälp att hitta bättre sätt att handskas med sin ångest och lär sig lösa sina problem på ett mera rationellt sätt.

Ångesten ger kroppsliga symtom
Förutom att ångesten kan påverka psyket, tar den sig ofta kroppsliga uttryck. Även hormonbalansen kan förändras. Man kan få symtom som till exempel
hjärtklappning
svettningar
klump i halsen, muntorrhet, muskelsvaghet eller muskelspänningar, illamående, yrsel.
Hjärtat slår snabbare
I samband med ångest har man nästan alltid hjärtklappning. Hjärtat slår mycket fort, hårt och kanske ojämnt. Det känns oftast skrämmande. Man kan känna likadant efter en fysisk ansträngning. Då slår hjärtat också fort och kraftigt, men man känner ingen ångest. Det beror på att man har en förklaring till att hjärtat slår snabba slag – man har ju ansträngt sig. Men när man inte kan hitta en förklaring till varför kroppen beter sig som den gör ökar oron.
Det är normalt med extraslag
Hjärtat slår extraslag hos nästan alla människor utan att man lägger märke till dem. Det är helt normalt. Men när man har svår ångest är man mycket mer uppmärksam på hur hjärtat slår. Varje avvikelse, det snabba och hårda dunkandet, och speciellt extraslagen upplevs starkt oroande.
Onormal svettning
Ofta plågas man också av svettningar när man har ångest. I motsats till normal svettning på grund av ansträngning och värme, svettas man mest i handflator, fotsulor och under armarna. Ibland kan händerna och fötterna kännas iskalla.
Musklerna kan påverkas
Svår ångest kan också påverka musklerna. Man kan få darrningar eller skakningar – man ”darrar av skräck”. Om en sådan muskelspänning håller på under lång tid kan man så småningom få värk i musklerna.
Magbesvär och urinträngningar
Man kan också ha besvär med magen och tarmarna. Gaser och diarré omväxlande med förstoppning är vanligt. Man kan också behöva kissa oftare än vanligt.
Hyperventilation
När man får svår ångest och det känns som om man inte kan få luft är det lätt att börja andas häftigare. Det kan leda till så kallad hyperventilation. Då vädrar man ut för mycket koldioxid från blodet. Om man hyperventilerar länge kan man få hjärtklappning, kallsvettning, en känsla av ostadighet, dimsyn, oklarhet och obehagliga känselbortfall och stickningar i huden.

Om man hyperventilerar när man har en ångestattack kan ångesten bli ännu värre. Då börjar man ofta andas ännu häftigare. Det hela kan utvecklas till en ond cirkel och ge ännu mer obehagliga besvär. Man kan uppleva skräck och känslor av att vara dödligt sjuk.
Man kan få svår ångest vid de flesta psykiska sjukdomarna. Det finns ett tydligt samband mellan sådan ångest och depressionssjukdom. En depression kan också utvecklas till följd av ångesten, framför allt om man har haft svår ångest under en längre tid.

Livshotande kroppsliga sjukdomar som till exempel cancer kan ge stark oro, och inte så sällan svår dödsångest. Man kan också få ångest i samband med akut astma, akut hjärtsvikt och akut hjärtattack.
Efter långvarigt alkoholmissbruk kan man, när man slutar dricka, få ångestliknande abstinensbesvär med kraftiga kroppsliga yttringar i form av darrningar, svettningar och hjärtklappning. Besvären kan till och med upplevas så svåra att man inte vågar bryta sitt missbruk.

BEHANDLING
De flesta som söker hjälp när besvären blir så svåra att de påverkar det normala livet.
Många söker hjälp vid livskriser
Ofta söker man hjälp för sin ångest vid en krissituation i livet. Ångesten kan vara försvårad av fobier, depressioner eller överdriven ängslan för sjukdomar. Alkoholmissbruk, läkemedelsmissbruk eller annat som gjort tillvaron mer eller mindre kaotisk kan också ha gjort ångesten svårare. Många har sökt hjälp tidigare för olika kroppsliga besvär som kan höra ihop med ångesten, till exempel magkatarr, huvudvärk eller bröstsmärtor.

Det finns också många människor, framför allt män, som drar sig för att söka hjälp. Det är olyckligt, inte bara för att tillståndet är plågsamt, men också för att ångesten kan bli svårare. Då kan det ta längre tid att bli av med sin ångest. Ofta söker män för andra problem som till exempel ryggproblem och trötthet. Eller för att de hamnat i missbruksproblem på grund av sin ångest.
Man kan naturligtvis söka akut, men i första hand ska man vända sig till sin vårdcentral. Svåra ångestproblem är ofta så komplicerade att det behövs mycket tid vid det första besöket. Det är vanligt att personer som får panikattacker söker hjälp vid sjukhusens akutmottagningar. Där får man oftast ett lugnande besked om att det inte är någonting farligt. Men den starka känslan av att man håller på att dö gör att det kan vara svårt att acceptera och ta till sig ett lugnande besked. Har man haft en panikattack är det därför bäst att beställa tid på vårdcentralen. Där har läkaren sedan tid och möjlighet att i lugn och ro förklara vad en panikattack är.
Hur undersöks orsakerna till ångest i sjukvården?
Den viktigaste undersökningen är samtalet. Det är viktigt att man tillsammans med sin läkare går igenom oron för sin kroppsliga hälsa så att man sedan kan släppa detta och mer koncentrera sig på ångestproblemen.

Många, framför allt de som lider av panikattacker, har flera olika problem med kroppsliga störningar och det är viktigt att vara säker på att det inte är de som är upphovet till ångesten. Läkaren kan då göra en kroppslig undersökning och lyssna på hjärtat, ta blodtryck eller EKG för att utesluta eventuella rytmrubbningar i hjärtat. Läkaren kan också ta vissa blodprover, bland annat ett prov på hur ämnesomsättningen fungerar.

Andra tillstånd som kan ge ångest
Hypertyreos, hyperparatyreoidism, diabetes, missbruk (alkohol, tabletter, narkotika), depression, feokromocytom, Wilsons sjukdom.

Information och råd om livsföring och undvikande av droger (koffein, alkohol, amfetamin, cannabis). Kognitiv terapi/kognitiv beteendeterapi. Läkemedelsval är i första hand antidepressiva preparat.

Särskild försiktighet med bensodiazepiner till ”lågserotonerga” individer, d v s de med anamnes på bl a låg självkontroll, ”sensational seeking” och självcentrering.

Litteratur:

1.Panikångestsyndromet, Diagnos, Samsjuklikhet och behandling, Torgny Persson, Sture Lorentzson, Bengt E Westling, Åza Svensson, Pfizer, 1998

2.Ångest och depression, frågor och svar, Cosmo Hallstrom, Nicola McClure, Pfizer 2000

3.Essential Psychopharmakology of Depression and Bipolar disorder, Stephen M.Stahl, Cambridge University press, 2001

4.Att Förstå och påverka beteendeproblem, Olle Wadström, Aros Förlag, 1989

6.Tvångssyndrom, Nyklarna på bordet, Susanna Bejerot, Cura, 2002

 
| Start sidan | Fråga Läkaren | Boka tid | Kontinuitet |   | Om Swedinterpsykiatri | Kontakt |